så dyker du upp igen
Var på väg hem efter en precis lagom go kväll med roliga o trevliga vänner...en tjej jag knappt känner hade bjudit mig på god kvällsupé, skratt o värme! Tror att jag där vunnit en ny vän, alltid härligt med nya bekantskaper, framför allt när de får en att skratta o le!
Går längs Norra vägen...så dyker du upp framför mig, ser först inte att det är du. Jag lyssnar på min I-pod, musik som gör att det inte känns lika långt hem. Hade precis vikt av efter Esplanaden efter att ha stått vid trafikljuset o pratat med en nära o god vän. Så bara går du där....pratar i mobilen. Jag tänker inte så särskilt på killen som går framför mig, ler lite för mig själv när jag ser att han nästan går in i en lyktstolpe, antingen för inne i samtalet eller så har han tittat för djupt i flaskan.
Så när jag går om honom i rask takt vänder han på huvudet, ser mig i ögonen....då ser jag att det är DU! HELVETE! Håller på att kliva snett på trottoarkanten, tappar fokus för en millisekund. Du håller kvar min blick, klickar bort samtalet i mobilen....HELL NO! Jag säger bara "mitt liv är för kort för att jag ska orka ta itu med ditt liv!" jag höjer musiken, väjer med blicken, kopplar på autopiloten o går raskt vidare. Jag hör dina steg bakom mig, hör hur du ropar mitt namn, men HELVETE HELLER att jag tänker vika mig!
Jag går hem i marschtakt som en soldat, musiken ringer i mina öron, Kents 400 slag. Tårarna strömmar ner för mina kinder, jag svär, tycker synd om mig själv, gråter, snörvlar....men vänder mig inte om. Lagom vid Ölandsleden kommer du ifatt mig i en bil, en kompis har plockat upp dig. Du vinkar, vill prata....GIVE ME A BREAK grabben! Du är "deletad" ur mitt liv, jag tänker inte ge mig in i det igen. Jag ignorerar dig, viker av in mot Timmermansgatan. Du fattar vinken o far iväg med din kompis upp mot backen vid Funkaboskolan. Ensam går jag hem, som en sårad tigrinna, förbannad, ledsen, sårad...
Ville så gärna ligga brevid dig inatt, känna värmen från din kropp, dina andetag i mitt öra, höra dig säga mitt namn, se ditt lite skeva leende...
Men ensam är jag, o förblir hellre det än att vara din "flicka" vid sidan av...hellre ensam än ett halvt liv!
De bittra tårarna rinner, svider på mina kinder, men de torkar...sår läker, men de lämnar ärr....
Går längs Norra vägen...så dyker du upp framför mig, ser först inte att det är du. Jag lyssnar på min I-pod, musik som gör att det inte känns lika långt hem. Hade precis vikt av efter Esplanaden efter att ha stått vid trafikljuset o pratat med en nära o god vän. Så bara går du där....pratar i mobilen. Jag tänker inte så särskilt på killen som går framför mig, ler lite för mig själv när jag ser att han nästan går in i en lyktstolpe, antingen för inne i samtalet eller så har han tittat för djupt i flaskan.
Så när jag går om honom i rask takt vänder han på huvudet, ser mig i ögonen....då ser jag att det är DU! HELVETE! Håller på att kliva snett på trottoarkanten, tappar fokus för en millisekund. Du håller kvar min blick, klickar bort samtalet i mobilen....HELL NO! Jag säger bara "mitt liv är för kort för att jag ska orka ta itu med ditt liv!" jag höjer musiken, väjer med blicken, kopplar på autopiloten o går raskt vidare. Jag hör dina steg bakom mig, hör hur du ropar mitt namn, men HELVETE HELLER att jag tänker vika mig!
Jag går hem i marschtakt som en soldat, musiken ringer i mina öron, Kents 400 slag. Tårarna strömmar ner för mina kinder, jag svär, tycker synd om mig själv, gråter, snörvlar....men vänder mig inte om. Lagom vid Ölandsleden kommer du ifatt mig i en bil, en kompis har plockat upp dig. Du vinkar, vill prata....GIVE ME A BREAK grabben! Du är "deletad" ur mitt liv, jag tänker inte ge mig in i det igen. Jag ignorerar dig, viker av in mot Timmermansgatan. Du fattar vinken o far iväg med din kompis upp mot backen vid Funkaboskolan. Ensam går jag hem, som en sårad tigrinna, förbannad, ledsen, sårad...
Ville så gärna ligga brevid dig inatt, känna värmen från din kropp, dina andetag i mitt öra, höra dig säga mitt namn, se ditt lite skeva leende...
Men ensam är jag, o förblir hellre det än att vara din "flicka" vid sidan av...hellre ensam än ett halvt liv!
De bittra tårarna rinner, svider på mina kinder, men de torkar...sår läker, men de lämnar ärr....
Kommentarer
Postat av: Sofia
En jättestor kram från mig!
Postat av: Emelie
Även starka tigrinnor kan bli sårad och behöva hela en stund.
Men i grunden är de starka. Du likaså
Postat av: Elin
Du skulle ha stannat oh gjort slut på honom.
Puss på dig!
Trackback
