På lördag händer det saker!
Jag och kärestan tänkte ge Snoddas ett nytt hem. Som jag saknat katt....Titti som bor hemma hos mamma och pappa är så långt bort, och jag tror att hon nu älskar min far mer än mig...;-) Så hon mår nog bäst om hon får vara kvar där hon är. Men det är med spänd förväntan som jag åker iväg på lördag! Så här ser han ut
Kafferep
Kafferep var något som kärestan och jag hade igår. Kafferep är något som jag förknippar med farmor eller mormor, en typ av tillställning där vänner och grannar träffas, dricker kaffe, äter kakor och skvallrar. 
Sådant har vi ju fortfarande, fast det handlar inte längre om kaffe eller kakor. Idag träffas man över middagar, på puben eller på fik. Men kafferep hemma är faktiskt ganska mysigt det också, då kan man vara lite mer avslappnad, och inte så mycket stress. Igår serverades hembakade semlor och kaffe. Kärestan fixade kaffe och jag semlor, riktigt goda om jag får säga det! 
Födelsedagsfest
Igår var det födelsedagsfest, det gällde både min käresta A och hans "rotekamrat" J. Men så små de är, bara 24 och 25...känner mig en aning gammal när jag läser deras årtal....Men allting är relativt. Kärestan min brukar hitta på en del sattyg ibland för att retas. Han brukar sätta mig på en stol i mitten av rummet, och sen gå ett varv runt mig. Därefter säger han stolt "nu har jag gått antikrundan" Jag brukar morra åt honom, men det finns alltid en underliggande humor, en glimt i ögat....
Många var de vänner som samlades igår kväll, och det var så roligt att se alla. En sån enkel sak som att umgås, äta tillsammans och bara ha kul! Det var härligt att min kära vän E och hennes "trolovade" J kunde delta. Det var ett tag sen vi sågs, o som jag har saknat dem! Min E, som jag kan vara så totalt avslappnad inför, som kan blottlägga hela mitt känsloliv. Hon kan se rakt igenom mig, och det är både skrämmande samtidigt som det är fantastiskt! Tänk att jag har så fina vänner! Tack E!
Efter en del turer drog vi vidare till stadens sjömanspub! Där var det skrän och gap som vanligt, och svajiga ben. Här fanns testeoronet i luften, både verkliga och inbillade armar skulle spännas, tatueringar jämföras och värsta fyllan presenteras....i bästa "Karl-Alfred anda" 
Kärestan och rotekamraten J blev bjudna på en sk "crash and burn". En bytta (i detta fall en gammal militärhjälm) går laget runt så att alla, både vänner och fiender, får lägga en slant. Sen köps det sprit för alla pengarna, som kärestan och rotekamraten J var tvungna att dricka upp. Gjorde de inte det så var det detsamma som otacksamhet. Man ska tydligen dricka tills man stupar....annars tappar man "ansiktet" och framstår både som tönt och stropp. Tönt om du inte klarar att dricka upp allt, och stropp om du nekar. SÅ fjantigt! Men rotekamrat J hade långa utläggningar om varför det var tvunget att drickas....medan kärestan inte var så pigg på detta, och viskade i mitt öra "när jag druckit upp, hjälp mig till toa så att jag får spy". Jag försökte framhärda med att de skulle strunta i det hela, det var ju mest fiender som lagt pengar i byttan, och de ville ju bara ha något att skratta åt. Rotekamrat J sa att "såhär funkar det på sjön, man måste tåla detta, annars är man en nolla" Jag röt- lägg av med det där skitsnacket, du är väl tuffare än så och kan stå emot! Kärestan ser på mig o skakar på huvudet, lika bra att dricka så det blir tyst. Jag kokar inombords, o spänner ögonen i en del av dem som bara står och flinar med snuset rinnande....Kärestan och rotekamrat J dricker, rotekamrat J mest. Han blir snabbt påverkad, medan kärestan lämnar efter två glas. Kärestan slänger upp en slant på bardisken och köper sig fri, marscherar snabbt därifrån. Jag följer honom hack i häl och vi lämnar stället. 
Festen fortsätter därefter en aning avslagen på en annan bar i stan. Ögonlocken börjar falla, och slutligen går resan hemåt framåt småtimmarna....En lyckad kväll förutom en del parenteser...
2010 började livet le mot mig igen....
Just nu mår jag som ett barn vid första advent, det där pirret i magen, väntan på "julafton". Det är ett positivt pirr, ett pirr och en spänd förväntan. Och jag fantiserar och drömmer om framtiden. Jag ska hem igen! Längtar efter en varm sommardag på Öland, bara ligga där uppe på alvaret, ensam. Känna värmen från flisorna under mig, dofterna från örterna som växer omkring mig, höra fåglarna som flyger ovanför mig, höra dem drilla sin sång, höra vinden. Se molnen flygga förbi som lätta bomullstussar på en klarblå himmel
2009 har varit både fantastiskt och svårt....
Jag klarade min examen tillsammans med vännen M. Vi skrev som tokar, o efter all möda så tog vi oss igenom allt! Kort efter examen fick jag ett vikariat som socialsekreterare i Västervik. När jag fick beskedet så var jag lycklig och studsade fram! Jag tog chansen och hoppade på tåget, och som det körde på! Lägenhet kom snabbt efter, en mysig liten vrå i ett gammalt gårdshus, med utsikt över Gamleby-viken. 
Samtidigt växte sig kärleken till A starkare, och tillsammans med honom upptäckte jag nya saker i mitt liv. Nya vänner kom in i mitt liv, vänner som kommer att stanna där. Men samtidigt växte längtan efter honom, och efter tryggheten hos vännerna hemma. Det slutade med dåligt mående, samtidgt som mitt arbete växte mig över huvudet....orimliga krav ökade på frustrationen över att inte räcka till. Samtidigt växte känslan i mig av att något var fel, fruktansvärt fel. Jag ställde mig frågan "är det så här jag vill leva mitt liv?"
Jag kraschlandade, som jag tyvärr gjort några gånger innan. Men jag förmodar att jag var tvungen att bottna för att kunna ta mig upp till ytan igen. Och efter tårar, ångest och panik vände det.
Nu har jag hittat honom....
Det har ju som sagt hänt en del sen jag skrev här sist i december 2008. Störst av allt var nog att jag har lärt känna och älska en mycket speciell person. Ni som känner mig vet säkert vem det är som skickade de fina dikterna till mig, de som finns i inläggen "en gåva från någon jag tycker mycket om" och "ensam på livets stig"....mitt hjärta har en särskild plats för just honom....det finns nog många olika sätt att beskriva kärleken till honom, en del skulle nog beskriva den med följande bild: 
Andra med följande bild: 
Lika leka bäst.....;-)
Men som jag älskar den token! O snart fyller han 25 år! O vi har varit tillsammans i lite mer än ett år! Så roligt vi har haft! Men det har varit motgångar också, som vi faktiskt tagit oss igenom, trots en del tvivel ibland. Hans föräldrar hukar sig bakom vardagsrumsoffan när jag ryter åt honom för hans galenskaper! O när han ryter åt mig kommer jag krypande med svansen mellan benen och ber om förlåtelse, känslan av att han är arg på mig får mig att må illa, det ger mig nästan panikångest....och känslan av att han är ledsen väcker något hos mig som jag inte riktigt kan förklara....det är som att leva i symbios, att ha en tvillingsjäl, mår han dåligt så smittar det av sig och vice versa. Han gör mig svag samtidigt som han gör mig stark. Det kan räcka med en blick från honom så vill jag bara lägga mig ner och gråta, är blicken annorlunda känns det som om jag kan erövra hela världen tillsammans med honom!
Att man kan älska en annan människa så mycket visste jag sedan innan, det räckte att se min farmor och farfar tillsammans för att förstå den saken. Men att jag skulle få äran att träffa en tvillingsjäl trodde jag inte....
Han dök upp där i novembermökret, och han fortsätter att lysa upp mitt liv!
Nu är jag tillbaka igen!
Jag tänkte att jag skulle ge det ett nytt försök....att jag skulle försöka hitta tillbaka till mina vassa kommentarer om politik i både smått och stort! Hitta tillbaka till de där känslostarka orden....Så hej på dig igen min "oktoberflicka"!
En gåva från någon jag tycker mycket om....
all the time
Night and day, I
can´t bring you from
my mind
It seems so these days
I´ve tried every way.....
Men ge er för fan!
Ni tjänstemän på migrationsverket gör säkert bara ert jobb, det som står i er arbetsbeskrivning, det som står i lagtext. Men det måste väl finnas utrymme till flexibilitet? Eller är det rent av dags för en ändring av lagtexten? I detta fall Utlänningslag (1989:529) som kanske är en aning snäv.....
Socialtjänstlag (2001:453) är i många fall en löst formulerad lag, som gör att många faller mellan de berömda stolarna, den är i större behov av att stramas upp och utlänningslagen kanske skulle må bra av att man såg genom fingrarna ibland?
En annan historia som berör i Kalmartrakten är den om familjen Merita och Suat Ismaijli som har en liten son tillsammans. Han blev utvisad tillbaka till Kosov för nästan ett år sen därför att han inte fyllt i sin ansökan om uppehållstillstånd rätt.....
Det är helt otroligt....
se länken http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3881896.ab för att läsa mer.
Vad är det för skitsnack Moderaterna?
Förslaget har tagits fram av en arbetsgrupp inom partiet, och nästa helg ska moderaterna ta ställning till kontraktet på sitt så kallade framtidskonvent. Snälla Reinfelt, avstyr detta! Ni kan inte mena allvar! Den där arbetsgruppen verkar ha varit inne o kollat alldeles för mycket på Sverigedemokraternas sida! Ser nästan ingen skillnad! Detta låter ungefär som Folkpartiets fylledille för några år sedan då de skulle ha svenska som något lustigt krav!
Herregud, hur många är vi som snackar det här lilla skitspråket? knappt 9 miljoner, mot många fler som snackar arabiska, engelska, spanska o vad det nu kan vara.
Tycker att om de nu får för sig att ta det här beslutet så ska det gälla ALLA svenska medborgare. För det finns fler "svenskar" med "svenskt" ursprung som inte fattar de här så kallade svenska lagarna, reglerna och värderingarna, än vad det är hos invandrare. O jag trodde att det bara var lagar man kunde bli dömd för brott mot, inte "regler" och "värderingar". Regler är ju inga lagar som man kan bli straffad för, o värderingar är ju inte ens nedskrivna, det är i regel alldeles för luddiga begrepp för att man ska ens kunna hänvisa till dem.....för vad är värderingar egentligen? Vem säger att mina värderingar är mer värda än mina? Om detta är vad Moderaterna "egentligen" tycker så är det SKRÄMMANDE att de sitter vid makten.....hoppas bara att detta är ett mindre gäng idioter som fått tänka alldeles för fritt o att Reinfelt sparkar dem till Sverigedemokraterna illa kvickt, för det är där de hör hemma!
Ensam på livets stig....
Och längre blir den om du kommer på villovägar.
Men bara för att du gått vilse innebär det inte att du inte kan hitta tillbaka
När du är trött behöver du hitta dina vilorum, dina andningshål
och du kan behöva sällskap
Förhoppningsvis finns där en parallell stig
där någon går som kan räcka ut sin hand
när du behöver vila, andas
när du behöver hjälp över hinder,
bygga broar....
en livskamrat
Dags för nytt inlägg!
Det är söndag, ytterligare en vecka är nu passerad. Skrivandet går segt, men framåt. Mål är i sikte, vi jobbar på M o jag för att få det hela att slutligen gå ihop. Och det kan nog bära sig. Åtminstone känns det så...men inte riktigt dags att ropa "hej" ännu...
Avslutningen närmar sig med stormsteg...och jag har fått förfrågan om jag vill hålla tal å klassens vägnar på avslutningen, och det kan jag väl fixa! ;-) Klarar jag att hålla styr på 400 gymnasieungdomar i en aula så ska jag väl lyckas hålla koll på mina klasskamrater :-)
Jobb ska sökas, och ja, det nappar på några ställen, får se vilket bete jag tar. Beror på lön, bostad och andra villkor. Men det ser i alla fall ljusare ut.
Har inte råd att jobba längre
De nya regler som vår nuvarande regering lagt upp leder till att allt fler blir utförsäkrade. Den nya regeringen lobbar verkligen för sin "jobbpolitik", men har misslyckats totalt enligt min mening, och utslagningen och konkurrensen i jakten på jobb gör att allt fler mister hälsan....
I och med att tusentals personer som t.ex. arbetar deltid, blir utförsäkrade från sin a-kassa så tjänar de på att istället säga upp sig från sin deltidstjänst och sluta arbeta helt. I april i år skärptes a-kassereglerna för just deltidsarbetslösa, det innebär att man numera bara får ta ut deltidsersättning i max 75 dagar. Många som arbetar deltid har nu förbrukat sina dagar och kommer därför inte att få mer pengar från a-kassan. Detta leder till stora hål i personens budget, vilket får många att säga upp sig från sina deltidsarbeten, de tjänar helt enkelt på att vara helt arbetslösa framför att vara deltidsarbetslösa. De flesta som arbetar deltid är kvinnor och de arbetar inom offentlig sektor.
Regeringens svar på detta är att 75-dagarsregeln är bra, de har inga planer på att ta bort den. Deras argument är att regeln kom till för att fler ska få heltidsjobb. Regeln ska få arbetsgivare att i större utsträckning erbjuda heltidsjobb om möjligheten att få deltidsersättning tas bort. De menar också på att denna regel har fått ner DELTIDSarbetslösheten i många kommuner, och att regeringens väg ger önskat resultat.
Min fråga då är, har de tittat på om HELTIDSarbetslösheten har ökat? Och bara för att regeringen menar på att denna regel ska pressa på arbetsgivarna att heltidsanställa folk istället för att deltidsanställa folk, så innebär det inte att arbetsgivarna automatiskt gör det, för de har inget hot om vite eller böter över sig om de skiter i det. Och det är vad de gör, och regeringen svarar då med att arbetstagaren får ta kontakt med sitt fack och arbetsförmedlingen. Men om man inte har råd att vara med i något fack då? och om arbetsförmedlingen kan kyssa sig i ARSLET! för de gör ju i princip inget annat än käkar statliga medel till lunch!
När varsel duggar tätt, ekonomin dalar och lågkonjunktur väntar, då kan man inte resonera på ovan nämnda sätt, det är detsamma som att sopa problemen under mattan, ignorera och låtsas som om ingenting. För när det inte finns några pengar betvivlar jag att arbetsgivare som har säte i "tjotaheijti" bryr sig ett skit om vad den lilla svenska staten säger. Man måste värna om kollektivet, annars får man fan stå där SJÄLV den dagen då det inte finns något kvar, för vem bryr sig om mig om jag skiter i alla andra?
JAG BLIR GALEN PÅ DETTA RESONEMANG! Jag fattar inte hur man kan resonera som arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin gör, det är ju helt VIDRIGT!
90 år sen kanonerna på västfronten tystnade
Idag är det exakt 90 år sen som första världskriget tog slut. Den 11 november 1918 kl 11.00 slöts freden i det som då varit det blodigaste och mest sönderslitande krig som världen skådat.
De direkta och indirekta följderna av detta krig var många. I siffror räknat dog uppemot 16 miljoner människor av direkta krigsorsaker.
En svår epidemi som senare kom att kallas spanska sjukan bröt ut efter krigsslutet, och det var direkt relaterad till den krigströtta situationen i Europa. Ca 50 miljoner dog i epidemin.
Och en av de värsta följderna av första världskriget blev det efterföljande andra världskriget, då ytterligare en generation fick sätta livet till.....
Stilstudie på stan
Reagerade först på en kille som antingen var bonde eller försökte imitera en (vilket han i så fall lyckades bra med!) Han var iklädd följande, trätofflor med gummisula (såna som min mamma har när hon går efter posten) i dem ett par stora fötter som liksom inte fick plats i de små tofflorna. På fötterna hade han tjocka hellyhansen-sockar i blått. Ett par vanliga tråkiga blåjeans, utan någon särskild tvätt eller dylikt. Urtvättad t-shirt och på det tjock flanellskjorta i rött med svarta rutor...o på det lite orakad o alldeles för full....stackars kille! Han hade ölburken i näven men satt nästan o sov på sätet med lite dregel i mungipan. Vad är nöjet i det?
Sen när jag bytte till stadsbuss för att åka hem, så var det ytterligare ett gäng som fick min diskreta uppmärksamhet. Ett gäng klev på vid Stortorget, men inte vilket gäng som helst. Nej det var de sex vännerna, de tre paren i 40-årsåldern som klev på. Samtliga säkert någon form av tjänstemän på landsting eller kommun, skrattar åt varandras skämt. Bor säkert ute i villaförorten, har barn i tonåren. Perfekta familjer, ser bra ut, luktar gott, är så man vill.....SLÅ! men även bakom fasader finns det innehåll. En av männen, en som säkert såg grymt bra ut när han var yngre, skulle skämta. Skulle imitera någon uteliggare som stått o pinkat på torget vid domkyrkan. Imitationen blev smaklös....o min blick på honom fick honom nästan att bita tungan av sig....vem tror han att han är? Bara för att han lever i den "perfekta" idyllen?
En synnerligen viktig dag!
Men över till happy buisness! Det är även dagen då papporna ska firas, FARS dag! Tack pappa, för livet, för att du alltid finns där som en backup, för att du står ut med mina galna påhitt!
Och det är även dagen då Kalmar FF kanske tar sitt första SM-guld! Så lycka till nu grabbar, kör hårt! Ni har det nästan i hamn, nu är det bara att köra gasen i botten! Sen har ni semester och får komma hem till östkusten som KUNGAR!
Mardrömmar
Den här mardrömmen förföljer mig. En mardröm där kriget jagar....och den kom inatt igen. Jag minns oftast bara fragment ur den. Det jag minns från inatt är att jag är frusen, det snöar, snöblandat, blött, lerigt, min näsa och mina händer är vita av köld. Jag söker skydd i ett stort armétält, med en liten kamin i mitten, som är så varm så den är orange. Men det hjälper inte. Jag tror att jag är i någon form av flyktingläger, att det är i ett kallt land i Europa, det påminner om dalgången nere vid Potocari, Srebrenica. Jag sitter utanför ett av hundratals tält, vid ett oljefat där det brinner en eld, människor går förbi, de går i trasor, skorna läcker, barn skriker och hemlösa hundar med raggiga pälsar drar förbi mig....jag fryser.
Helt plötsligt ser jag en mynningsflamma från något vapen längre upp i dalgången. På bråkdelen av en sekund så kommer det massor av dödande skott! Det är någon form av kulspruta, det ligger fiender bara några hundra meter bort i skogen....jag reagerar instinktivt, slänger mig ner på marken, ansiktet landar i lera. Jag ser ett barn längre fram få ett skott i ryggen, hör dess skrik och ser hur det faller mot marken, död. Skotten orsakar panik...jag ser mig själv ovanifrån, springa som en idiot genom skogen, känner grenar rispa mitt ansikte, hur leran suger tag om mina skor, hur det svider i halsen för att jag knappt kan andas, så fort springer jag. Jag hör min puls dunka i öronen, vet att fienden ligger hack i häl, att min enda chans är att springa annars dör jag....
Jag ser en gammal rostig bil framme i en glänta, ser min chans. Ökar takten ytterligare, hinner fram, kör som en idiot därifrån. Men jag vet att fienden jagar, att jag måste köra fort annars hinner de ikapp med sina arméjeepar och skjuter ner mig. Helt plötsligt känner jag igen vägen, det är den hemma på öland, hemåt. Jag känner igen samhället hemma, ser hur det ryker från husruinerna, hur människor springer, rafsar med det lilla de får plats med i bilen, kör därifrån...mot vad? Fienden kommer norrifrån, och söderut finns bara vatten, vi kan inte ta oss därifrån. Vi är fast.
Jag hittar någon jag känner liggandes på en gata bortåt det gamla övergivna ålderdomshemmet. Det gapar tomt, fönstren är svarta, de stirrar spöklikt mot mig. Personen är skjuten, jag baxar in vederbörande i bilen, gasar vidare. Vart är jag på väg? Hem förstår jag sen när jag känner igen vägen över alvaret. Bondgården bara någon kilometer öster om samhället står i lågor, jag ser djuren springa vind för våg, hör dem råma i skräck....kör som jag aldrig gjort förut.
Helt plötsligt är det sommar, jag sitter nere hos farmor och farfar i deras trädgård och äter glass. Den ultimata tryggheten, där jag var älskad till den ultimata gränsen. Här, mitt paradis på jorden. Så helt plötsligt hör jag helikoptrar i luften, ser hur de kommer mot oss från nordväst över den klara himlen. Adrenalinet pumpar igång, jag måste hitta skydd, måste gömma mig. De är fiender, jag springer, jagad som om det vore djävulen. Ser mig själv genom en tredje person, ser hur jag irrar omkring i farmor och farfars hus.
Jag hör helikoptrarna svepa över huset, känner hur vibrationerna från dem får huset att skaka, känner skräcken krama mitt hjärta. Hör skotten, hör farmor skrika, hur skriken plötsligt tystnar, de har skjutit farmor. Jag står på en stol bakom en dörr och skakar. Där brukade jag alltid gömma mig när vi lekte kurragömma när vi var små, visste att ingen skulle hitta mig här. Jag hör soldaternas steg i farstun, hur deras kängor klampar tungt, hur deras gevär slår mot kulbanden de har över axlarna. Jag andas så tyst jag kan, min kropp darrar av rädsla. Plötsligt ser jag pappa uppe i trappan med farfars gevär, han ligger och kikar ner i trappan, ser mig, lägger pekfingret över sina läppar för att visa att jag ska vara tyst. Jag nickar svagt, är så in till döden rädd. Men de ser honom, skjuter honom innan han hinner skjuta dem, jag springer skrikande mot honom, känner den brännande smärtan i ryggen när skottet träffar mig....
Det är såna här drömmar som får mig att vakna dyblöt av svett, ångest och panik. Som får mig att vilja ringa hem mitt i natten och prata med mamma och pappa bara för att höra att de lever.
Vad betyder dessa drömmar? Varför slutar de inte att jaga mig? Någon som kan drömtydning?
Världen är räddad
TACK USA för att ni för en gång skull använde hjärnan när ni röstade! Nu kanske vi har en gnutta chans! God bless you Obama!
Alla har inte samma rättigheter....
Hon grävdes ner i en grop upp till hakan, sedan började nästan 50 människor att kasta sten på henne, detta inför ca 1000 åskådare. Hon bad om nåd, men fick ingen....efter ett tag så kontrollerade en sjuksköterska om hon var död, men det var hon inte, varpå hon grävdes ner igen, och fler stenar kastades....
Jag är inte troende, men är kristen, med humana värderingar. En del saker har trots allt fastnat, även fast att jag inte var särskilt duktig på konfirmationsläsningen....
Men så här står det i Johannesevangeliets åttonde kapitel "Äktenskapsbryterskan"
Alla gick hem, var och en till sitt, men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka till templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade, Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du? Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga, såg han upp och sade: "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne". Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp på henne och sade till henne; Kvinna vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig? Hon svarade: "Nej herre" Jesus sade "Inte heller dömer jag dig. Gå nu, och synda inte mer.
