oktoberflickan

Du eller jag? Du tror jag....låter kanske kaxigt, men det är du som är vilsen o feg, inte riktigt vet vad du vill eller var du är. Det gör att du sårar någon/några på vägen, men knappast att du knäcker mig särskilt länge, du gav mig snarare en läxa som fick mig att vakna. Du sårade mig men gav mig samtidigt ytterligare skinn på näsan, gjorde mig till en än mer hård människa, med ytterligare sarkasm till det jag redan har...

Du var inte ett skit bättre än de andra, men icke att jag bär din skit. Den får du bära själv! Eller skaffa en terapeut som får betalt för att ta emot din skit! Sådana som du ska jag ha på min arbetstid, inte i mitt privatliv! Jag kan inte hela dig på det sättet, det måste du själv göra, och det tar tid! Tro mig, jag vet....efter åtta jävla år av smärta så vet jag.

Men jag vet vem jag är till skillnad från dig, o mitt yrkesval är inte fel. Jag måste bara lära mig att skilja på äpplen och päron som det så fint heter.

Jag vågar möta mina demoner, tänka de där svarta tankarna rakt ut, tills de tar slut. O jag har återvänt...kanske en aning bittrare, en aning hårdare, en aning mer livsvisdom....men vid liv!