Krunegård, Miss Li o Winnerbäck
Igår kväll var en angenäm afton, den spenderades tillsammans med gamla kamrater. Tänk att vi fyra har känt varandra så länge som snart 20 år. I år så fyller samtliga 25 år, o våra livsöden är olika, men med gemensamma nämnare. Två är förskolelärare, en är bibliotikarie, o jag är inte ens färdig! Alla rör vi oss i ungefär samma kretsar, o är kvar i barndomens landskap, men de vi en gång var bär vi nu endast med oss som minnen. För tolv år sedan började vi högstadiet, fick då bege oss ett längre steg från barndomens trygga kvarter. Många är de mil som vi spenderat tillsammans på bussen på väg till o från det högstadie vi gick på. Många är de tonårsproblem som vi delat. För nio år sedan gjorde vi alla Tjeckiens huvudstad Prag osäker på vår klassresa dit.
Igår möttes vi för en kväll tillsammans med ca 4000-5000 andra kalmariter på Skällby Gård. Vädret var underbart, likaså musiken. Markus Krunegård, Miss Li o Lasse Winnerbäck var de bästa. Många timmar man kunde sitta o lyssna o bara insupa atmosfären.
Miss Lis härliga energiflöde, som verkade vara oändligt. Hon o hennes band öste på i trallvänliga låtar, o hela hennes utstrålning retades med våra sinnen. I en käck knäkort rödrutig klänning, med vit krage, o lockigt hår påminde hon om den blunddocka jag hade när jag var liten.
Markus Krunegård sjöng om känslor som man inte alltid vågar beträda med varken tysta eller öppna ord. Ångest över att bli vuxen, ångets över livet....han hade fingret på det mesta. O med hans ord i bakhuvudet så kom vår egen ångest krypande när vi senare på kvällen släntrade förbi "Vallen", ett av stadens uteställen. Det var visserligen fredagskväll o med den lägre åldersgränser på många uteställen, men det hjälpte inte som tröst. Vi kände oss plötsligt gamla, o C fick oss att skratta när hon sa "oj vad många man har hånglat med där inne i mörkret", men då kom också nästa replik, "oj vad länge sen det var".....vilket fick oss att rask marschera därifrån o uppsöka "kååvgubben på Laamtååjet".
På vägen hem diskuterade jag o L om vi rent av var för gamla för vissa ställen o för unga för andra. På Vallen så fanns kanske risken att småglinen skulle flabba åt oss gamlingar o undra vad vi gjorde där. Men på Harrys var man hett villebråd för frånskilda män i 35-årsåldern som blivit utsparkade av sina fruar/sambor.
När vi väl nådde C:s bil (hon var nykter o körde oss andra hem) så kom ett gäng unga grabbar strosande mot oss. De kunde inte ha varit på väg någon annan stans eftersom att vi var de enda som kom på den stora parkeringen. Jag skrattade o sa till L, "stackars satar, de kommer vända på klacken när de ser hur gamla vi är" Men icke, de var bra tankade o kaxiga därefter, men vi dissade dem hårt, o C drog på gasen i sin Audi, så vi slirade därifrån med 90-talsmusiken dunkande över gatan.
Så var denna ljuva sommarnatt till enda....
Igår möttes vi för en kväll tillsammans med ca 4000-5000 andra kalmariter på Skällby Gård. Vädret var underbart, likaså musiken. Markus Krunegård, Miss Li o Lasse Winnerbäck var de bästa. Många timmar man kunde sitta o lyssna o bara insupa atmosfären.
Miss Lis härliga energiflöde, som verkade vara oändligt. Hon o hennes band öste på i trallvänliga låtar, o hela hennes utstrålning retades med våra sinnen. I en käck knäkort rödrutig klänning, med vit krage, o lockigt hår påminde hon om den blunddocka jag hade när jag var liten.
Markus Krunegård sjöng om känslor som man inte alltid vågar beträda med varken tysta eller öppna ord. Ångest över att bli vuxen, ångets över livet....han hade fingret på det mesta. O med hans ord i bakhuvudet så kom vår egen ångest krypande när vi senare på kvällen släntrade förbi "Vallen", ett av stadens uteställen. Det var visserligen fredagskväll o med den lägre åldersgränser på många uteställen, men det hjälpte inte som tröst. Vi kände oss plötsligt gamla, o C fick oss att skratta när hon sa "oj vad många man har hånglat med där inne i mörkret", men då kom också nästa replik, "oj vad länge sen det var".....vilket fick oss att rask marschera därifrån o uppsöka "kååvgubben på Laamtååjet".
På vägen hem diskuterade jag o L om vi rent av var för gamla för vissa ställen o för unga för andra. På Vallen så fanns kanske risken att småglinen skulle flabba åt oss gamlingar o undra vad vi gjorde där. Men på Harrys var man hett villebråd för frånskilda män i 35-årsåldern som blivit utsparkade av sina fruar/sambor.
När vi väl nådde C:s bil (hon var nykter o körde oss andra hem) så kom ett gäng unga grabbar strosande mot oss. De kunde inte ha varit på väg någon annan stans eftersom att vi var de enda som kom på den stora parkeringen. Jag skrattade o sa till L, "stackars satar, de kommer vända på klacken när de ser hur gamla vi är" Men icke, de var bra tankade o kaxiga därefter, men vi dissade dem hårt, o C drog på gasen i sin Audi, så vi slirade därifrån med 90-talsmusiken dunkande över gatan.
Så var denna ljuva sommarnatt till enda....
Kommentarer
Trackback
