oktoberflickan

Solen över taknocken sjunker. Dess sista strålar håller ännu kvar ljuset.
Gatljusen flimrar till, skuggorna lättar.
Vinden får träd o buskars löv att prassla, den viskar sakta om kommande tider.
Från havet kommer kanadagässen flygande,
deras formationer ser ut som stora V på himlens mörka grund.
Deras trumpetande hörs svagt o vinden schvissar som en lätt sommarbris under deras vingar.
Sakta slår de sig ner i kornstubben,
börjar beta det som finns kvar efter tröskans framfart.
Hararna pilar fram över åkern, in i buskaget.
I den stilla natten hörs rådjuren skälla.
Nattdimmans slöjor höljer dem i dunkel.
Daggen får dofterna att återvända, det luktar friskt 
o fukten får gåshuden att krypa fram
 
På gården hörs sädfläkten brumma svagt,
lugnet, stillheten o natten har sänkt sig.
På kammaren ligger barnen o sover djupt,
deras andertag är lätta, håret är rufsigt
ansiktena märkta av solen o dagens äventyr.
Morgondagen väntar, med nya upptåg.
Ännu är sommaren kvar några veckor.