oktoberflickan

Idag var jag gärstföreläsare på ett 80-årsjubileum, nämligen RödaKors-kretsen hemma som firade 80 år. Jag var inbjuden i egenskap av ordförande för RKUF, och ämnet var Svenska Röda Korset, hur ser det ut år 2065, då föreningen firar 200 år. Min första punkt var att jag själv då kommer att vara 82 år, och först och främst hoppas på att delta i firandet  ;-)

Bland många andra deltagare i firandet träffade jag på en gammal lärarinna som jag hade när jag gick i låg-och mellanstadiet. Hon kramade hjärtligt om mig, och frågade vad jag gjorde idag. Precis som en del andra i min bekantskapskrets så kom hon ihåg att jag var duktig på att skriva redan då, och att det var något jag verkligen ville hålla på med som vuxen. De där reporterdrömmarna fanns faktiskt kvar fram till då jag skulle välja gymnasieutbildning, men där någonstans tappade jag drömmen att bli en ny "Cecilia Uddén" och utrikeskorre stationerad i Damaskus....Drömmen kanske förverkligas, men i en annan yrkesroll? Man vet aldrig...den vassa pennan har jag fortfarande kvar som mitt mest effektiva vapen!

Min gamla lärarinna och jag kom osökt  in på att prata om mig och mina gamla klasskamrater, jag berättade vad vi gör idag. M är fysik- och mattelärare på gymaniset "förvånar mig inte ett dugg, hon var ett ess på just de ämnena i skolan" svarar lärarinnan. L är snart bibliotikarie, "ja det kan jag tänka mig, hon kunde begrava sig i böckernas värld" svarar lärarinnan. E och C är förskolelärare, "ja det har jag hört, E har jag träffat o C hon är nog riktigt bra på det, hon hade alltid glitter och bus i ögonen minns jag" svarar lärarinnan. "O hennes söta rödhåriga lillebror, vad gör han idag?" blev nästa fråga, inte en aning var tyvärr mitt svar. Då berättar lärarinnan om att denne lillebror agerade som en riktig gentleman.

När han gick i första klass så var han som många andra i den åldern en pojke med spring i benen. Det fanns dock ett problem hos tjejerna i klassen, de vågade inte gå på toaletten. Anledningen till detta var att toaletterna var som hytter, och dörrarna gick inte enda ner och upp. Man kunde därmed hänga över dörrarna och glo om man ville. Men när problemet kom upp i klassen svarade denne lille gentleman resolut, att "jag kan följa med och vakta!" gentelmannen gick i väg med flickorna. Lärarinnan misstänkte att den lille pojken kunde vara lite busig och möjligtvis frestas, så hon smög ut i korridoren och tjyvkikade, men icke att han gjorde! Han stod som en soldat i givakt och vaktade vid ingången till toaletterna så att inte större barn skulle kunna göra intrång. Med huvudet högt och blicken stadig.....så agerar en riktig gentleman med hjärtat på rätta stället!