Ålder, vad är det?

Nu har hösten definitivt kommit....regnet strilar utanför fönstret, luften är hög o klar. Men träden är ännu gröna, även om färgen har mattats en aning mot för en månad sedan. Om bara några veckor fyller jag år, 25 bast. Känns lite konstigt, men å andra sidan har jag skrivit att jag är 25 år i viktiga dokument i snart ett halvår, 24 är en sån där älder som passeras snabbt...Men nog är det konstigt...halvvägs till 50 som min mamma sa idag. Hon själv fyller 51 senare i år, och var tvåbarnsmamma när hon var lika gammal som mig, helt sjukt. Men det var då det, på det glada åttiotalet då andra normer rådde, då sockerplast, pastellfärger, David Bowie och Madonna ägde scenen. Min mamma är ett år äldre än just Madonna som i år fyllde just 50, känns lite konstigt att tänka den tanken, "Madonna 50 år", hon känns inte precis som 50. Men liv kan levas på så olika sätt...

Ålder är något som uppges i viktiga dokument, annars är det nog upp till var och en vad det är. Jag tycker det är skönt att nu ha passerat de där jobbiga åren runt 18-22, då allt var kaos, upp och ner, då man var väldigt vilsen och inte visste var man befann sig. Ångesten har minskat, en trygghet och tro på mig själv har infunnit sig. Men kaoset kan återkomma ibland, i olika grad beroende på situation. Och det är något som jag alltid kommer ha i mitt liv, den där förbannade sjukdomen...men med åldern kommer insikt i hur jag ska hantera den. Till skillnad från min morfar så vet jag hur jag INTE vill leva mitt liv, det gör att jag lättare hittar min egen väg. Och jag är kanske en känslomänniska, men hellre det än att gå som ett kylskåp genom livet! Som M sa till mig i förrgår, "du har bra kontakt med ditt känsloliv Frida, vilket gör att du mår bättre", och det har hon rätt i M. En annan tjej i min kompiskrets, H, har inte det, vilket gör att hon upplevs som "konstig" av oss andra ibland, för hennes humör går som en bergochdalbana, med tvära kast. Det gör att man inte alltid hinner parera. Jag har också dagar när allt går i bergochdalbana, men kontakten med mitt känsloliv gör att jag har lättare att hantera det, än som H, som förnekar.

Liv kan levas på olika sätt....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0