Längtan
Längtan är en stark känsla, kan driva människor till vanvett! Det är längtan efter det som komma skall, eller efter det man förlorat, som gör att vi människor drivs framåt, eller bakåt. Men också det som gör att vi tappar greppet om "här och nu", som gör att vi inte stannar upp o njuter av det som existerar.
Det är längtan, nyfikenheten, envisheten, som skapat den värld som vi lever i idag. Som gjort att vi människor förutsätter att solen går upp imorgon, som gör att det är någon mening med att ha ett skafferi för vi räknar iskallt med att det blir en dag imorgon också.
Det är längtan efter närhet, armar runt min kropp, att vara behövd, att bli bekräftad, att älska och att bli älskad som gör att jag blir galen ibland! Jag vill ha någon axel att luta mitt trötta huvud emot, någon som håller om mig när jag tycker att jag är värdelös. Jag ser mina barn i mina drömmar, små rödtottar som springer runt, som tjatar, som drar i mina händer, "mamma titta" "mamma, bär mig".....jag ser denna någons armar, hans profil, men inte hans ansikte, den man som är far till rödtottarna, blir irriiterad för att jag inte får se vem du egentligen är! Vaknar alltid i samma sekund du vänder ditt ansikte emot mig!
Längtar tillbaka till den stund där på morgonen, när solen letade sig in i ditt rum, det rum som jag vaknade i den morgonen. Den stunden var så fin, när du andades i min halsgrop, då var jag så trygg. Du, som inte var den jag trodde att du var. Vill så gärna att du är det, men det är ingen idé, det är bara att inse faktum.
Får väl lov att fokusera min längtan på något annat istället, på kommande resa till solen o en mycket nära vän. Vill bara ligga där under ett parasoll med en paraplydrink och en bra bok, med min stora svarta och dramatiska sommarhatt. Drömmer om att få åka galen scooterfärd i bergen, där vinden blåser friskt.
Längtar till min examen, januari månad. Då hoppas jag på att vara färdig, få ett jobb, om så bara ett vikariat, och en fin lägenhet där jag trivs.
Längtar....
Det är längtan, nyfikenheten, envisheten, som skapat den värld som vi lever i idag. Som gjort att vi människor förutsätter att solen går upp imorgon, som gör att det är någon mening med att ha ett skafferi för vi räknar iskallt med att det blir en dag imorgon också.
Det är längtan efter närhet, armar runt min kropp, att vara behövd, att bli bekräftad, att älska och att bli älskad som gör att jag blir galen ibland! Jag vill ha någon axel att luta mitt trötta huvud emot, någon som håller om mig när jag tycker att jag är värdelös. Jag ser mina barn i mina drömmar, små rödtottar som springer runt, som tjatar, som drar i mina händer, "mamma titta" "mamma, bär mig".....jag ser denna någons armar, hans profil, men inte hans ansikte, den man som är far till rödtottarna, blir irriiterad för att jag inte får se vem du egentligen är! Vaknar alltid i samma sekund du vänder ditt ansikte emot mig!
Längtar tillbaka till den stund där på morgonen, när solen letade sig in i ditt rum, det rum som jag vaknade i den morgonen. Den stunden var så fin, när du andades i min halsgrop, då var jag så trygg. Du, som inte var den jag trodde att du var. Vill så gärna att du är det, men det är ingen idé, det är bara att inse faktum.
Får väl lov att fokusera min längtan på något annat istället, på kommande resa till solen o en mycket nära vän. Vill bara ligga där under ett parasoll med en paraplydrink och en bra bok, med min stora svarta och dramatiska sommarhatt. Drömmer om att få åka galen scooterfärd i bergen, där vinden blåser friskt.
Längtar till min examen, januari månad. Då hoppas jag på att vara färdig, få ett jobb, om så bara ett vikariat, och en fin lägenhet där jag trivs.
Längtar....
Kommentarer
Trackback
