så dyker du upp igen
Går längs Norra vägen...så dyker du upp framför mig, ser först inte att det är du. Jag lyssnar på min I-pod, musik som gör att det inte känns lika långt hem. Hade precis vikt av efter Esplanaden efter att ha stått vid trafikljuset o pratat med en nära o god vän. Så bara går du där....pratar i mobilen. Jag tänker inte så särskilt på killen som går framför mig, ler lite för mig själv när jag ser att han nästan går in i en lyktstolpe, antingen för inne i samtalet eller så har han tittat för djupt i flaskan.
Så när jag går om honom i rask takt vänder han på huvudet, ser mig i ögonen....då ser jag att det är DU! HELVETE! Håller på att kliva snett på trottoarkanten, tappar fokus för en millisekund. Du håller kvar min blick, klickar bort samtalet i mobilen....HELL NO! Jag säger bara "mitt liv är för kort för att jag ska orka ta itu med ditt liv!" jag höjer musiken, väjer med blicken, kopplar på autopiloten o går raskt vidare. Jag hör dina steg bakom mig, hör hur du ropar mitt namn, men HELVETE HELLER att jag tänker vika mig!
Jag går hem i marschtakt som en soldat, musiken ringer i mina öron, Kents 400 slag. Tårarna strömmar ner för mina kinder, jag svär, tycker synd om mig själv, gråter, snörvlar....men vänder mig inte om. Lagom vid Ölandsleden kommer du ifatt mig i en bil, en kompis har plockat upp dig. Du vinkar, vill prata....GIVE ME A BREAK grabben! Du är "deletad" ur mitt liv, jag tänker inte ge mig in i det igen. Jag ignorerar dig, viker av in mot Timmermansgatan. Du fattar vinken o far iväg med din kompis upp mot backen vid Funkaboskolan. Ensam går jag hem, som en sårad tigrinna, förbannad, ledsen, sårad...
Ville så gärna ligga brevid dig inatt, känna värmen från din kropp, dina andetag i mitt öra, höra dig säga mitt namn, se ditt lite skeva leende...
Men ensam är jag, o förblir hellre det än att vara din "flicka" vid sidan av...hellre ensam än ett halvt liv!
De bittra tårarna rinner, svider på mina kinder, men de torkar...sår läker, men de lämnar ärr....
men HERREJÄVLAR!
Alltså, jag diggade Jessica Zandén som skådis, men nu sjönk hon som en skuta i svår storm! Vad är det för rötägg som uttalar sig såhär!?
Håller fullständigt med Malin Wollin http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3211793.ab
Det som är själva grejen är ju människor som inte gör avkall på sig själva, som lyckas hålla balansen o som skiter fullständigt i sånt här PRAT! Vaddå alfahanne, lyckas ni inte få till "det" utan lite svett o muskler gamla tanter? I såna fall, gå o dra något gammalt över er!
USCH o FY för sånt här!
Hösten är här...
Det är gårdsfest i kvarteret, grannfastigheten som är bostadsrätter har fest på gården. Ett band spelar musik, gamla slagdängor, o det ekar mellan husen. Allt är sådär lördagstilla som gör det gött o leva!
Ikväll ska jag ut o knäcka några öl med goda vänner, bara njuta av sommarens sista fest på uteservering.
Ett tänkvärt citat:
"Jag lever hellre fattig i en stuga full av böcker, än rik som kung utan lust att läsa" - Thomas Macaulay
Stackars katten Gillis
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1275519/berguven-lyfte-med-gillis-17
Alvarvinden
Alvarvinden har många uttryckssätt, många ansikten.
Om sommaren
kan den vara både het o svalkande där den drar fram.
Som en het ökenvind river den mina torra kinder, får svetten att bryta fram i pannan,
hettan bränner allt i sin väg, gräset som för bara några dagar sen var grönt är nu nerbrännt.
Som en svalkande bris smeker den mina kinder, ger mina lungor syre igen.
När jag ligger på flisornas hällar, räknar molnen som svävar förbi på sommarhimlen,
så får vinden det att rassla i det torra gräset.
Solvända, backtimjan o orkidéer vänder sig efter solens strålar
Alvargrimman, viporna, svalorna o näktergalen
seglar på vinden, vajar fram, sjunger med klar stämma, drillar, får luften att vibrera
Jasmin o kaprifol retar mina sinnen, får mig att vilja stanna tiden för en stund
Om hösten
kan den vara både mild o fuktigt råkall.
I september när hösten kommit, o sommaren lämnat för denna gång,
blir luften klarare o högre igen. Vinden smeker milt mina kinder, lovar att snart komma igen.
"Adjö o på återseende min kära vän" viskar den
Vinden får det att rassla i de fallna löven
Vinden påminner svalor, vipor, tranor o gäss om att det är dags att bege sig
Så ser man deras fågesträck över himlen, i olika formationer
Hör deras sång, tranan som trumpetar ut en lång klagan
svalorna som en sista gång störtdyker i medvind
o retar katten som strosar i maklig takt
När sedan oktober närmar sig sitt slut, kan samma vind piska regnet likt småspik
på mina kinder, som nu blir blossande röda.
Den råkalla fukten kryper in genom märg o ben, får mig att frysa som ingen annan.
Alvarvinden sveper fram i det karga landskapet, får träden att framstå än mer
kala, nakna o övergivna än de redan är.
Någonstans i dimman hukar sommarstugorna som för
bara några månader sen var fulla av liv.
Om vintern
kan den vara både bitande kall o samtidigt värmande.
Vinden biter i mina kinder, får dem att domna av kylan. Denna vind
som kan förvandla ölandskapet från blekgrått till ett vinterparadis,
men samtidigt hålla allt levande i schack, detta när fåken drar fram,
höljer allt i sitt vita täcke.
Men när allt är gnistrande vitt o kallt, då värmer vinden mina kinder
solen skiner starkt, vad är en vinterdag med stark sol
om inte helt underbar?
Om våren
kan den vara både mjuk o len, samtidigt som den är förrädisk o retsam.
Då kan vinden viska om kommande varma tider,
samtidigt som den nästa dag nyckfullt sveper landskapet
i småregn o dimma.
Men ur fukten reser sig grönskan, frodigt grön
med vattendropparna på bladen, med parfymer
som människan aldrig kan åstadkomma,
vad är dofter som gullviva, mandelblom, liljekonvalj o syren
om inte dofter som lovar frihet, sommar o värme?
Dikt på öländskt folkmål
"Kari Lita var änka efter båtsman Liten. Hon bodde i en stuga ute på alvaret. Vi barn tyckte om henne och gick ofta dit. Hon hade en liten pension, grachal, 15-20 kronor i månaden, att leva av. Det skulle räcka till allt. Hon dog i början på 1920-talet. Jag minns än idag den svarta kistan med kransen och snön som hade lagt broar. I juli 1951 skrev jag en dikt om Lita på öländskt folkmål.
Lita
Kommå du ihåj Litas ståv, mitt på alvåt lå den.
I mång åå ha den vatt bått men vill du trot
än klättå dä muågrönå iblann stena.
De e då rakt som de ha föstått, mänskå river neå,
men nock ska vi så gått vi kan,
göm de som e kvaå föå deås öjen.
Titt å tätt geck vi hit nå vi va ban, me bå åt moå.
Feck å Lita såckåbit
dom hadd ho i bleckbårken på hylla åvå spisen.
Iblann va de små, de töckt vi fåståss
men "tack så möck" de sa vi ändå.
En da sa ho te oss:
"Sill å brö e slut å siist bönra ha ja maal,
men i mån e de den tjujen, då fåå ja min grachal
å få den lit å vatt hem i knytet.
Visst e de svååt, å fån å räck te
på vintån nå en behövå å blånn opp kokra me lit ve.
Ståva e gisten o gammel e ja,
men ja håppes å re mä självå i na te dö-daa."
Vi töck om Lita-å Lita töckt om oss.
Att ho va lit ejen de mejeå vi föståss
få åt kårka å bon geck ho allti rättåt
åvå alvåt. Hå ho to sej åvå mura föå oss va e gååt.
En kallå da på vintån, nå vi hadd
länt å fånstra i vååt kök,
så vi kånn si ut, söntes dä int nån rök
u skåsten på ståva.
Vi geck dit få te si hå de kånn va,
då lå ho i sänga: "ja e int nå bra
å självå kan ja int längå re mä,
ja ha nån släkt bått i en ann by
å dit få ja väll be å få ge mä."
Ivå sprang vi hem: "Nu ska Lita bått
ifrån ståva." Faå råsked på håvet: "Den tin bliå nock kått,
flött de som e gammelt e besvälit.
Ja fåsökt en höst me ett gammelt trä,
ja satt´et i go jolsmån å dä som va bra lä,
men nå våra kom slo blana på di annå träna ut
men de hä sto lik nakit, som om
de hadd glömt att vintån va slut."
En kått ti däettå kom dä en kaå te oss å sa:
"I natt ha Lita gått hem te Liten, så nu ha ho fått de bra."
Vi satt på å böl möck varr än om vi had fått spö
få att Lita hadd gått hem te Liten
de va de sam som att ho va dö.
Nå vi hadd håll på läng så ble vi snori åtå gråt
å moå sa te oss: "Ni ståå ju å bä e åt
så ja fåå tvätt bå tråjarm o fårklä,
va ni glaa att kärnga nu ha fått ro-
att ho önskå sej tebaks te den hä jola
de skåll då int ja tro."
Nu feck vi ny bekömmå få de va vintå, å de va snö,
å ängas all blommå de lå på slinra som hö.
Hadd de vatt sommå, hadd vi plock grava fåll,
men nu sto vi hä å grånned å int visst va vi skåll
ta oss te. Men ress som de va så kom vi påt,
vi geck neå te ståva, allihop följtes vi åt.
Åtå vintegrönå å muågrönå ska vi opp de bäst som fanns
å så geck vi hem å bannt en lajom stoå krans.
Nå den va fädi å vi hadd klifft å trån
töckt vi de va onlit att vi fått en så rånn.
Nu ble de ett Harrans ovädå, de vared i tre dar
-"de bliå så nå gammel lik stå åvå jol" höd ja moå sa.
Men gravölsdan sken sola å vädåt va redit still
men all väja va ijensoft, så Lita feck som ho vill,
ho feck kom rätt åt te kårka, sist gången me
få åvå mura hadd snön lagt bro
så int behövd nån lägg neå le.
Nu e Lita glömd å ståva hennes me
få folk ha sagt som så: "Va tjänå de väll te
å spaå på de som e gammelt."
Nå ny ban föss böggs ny hus opp
iblann söns flaggra på halv stång
å iblann e dom i topp-
så ha de vatt ijenom tidra.
Vi berättå som sajor iblann få våå ban
dä ha stått e ståv å dä ha vatt e kvan
å dä ha rånn en bäck ijenom änga.
De fråjå å fråjå, som ban ju plä:
"Vem ha rev ståva som en gång sto dä,
vaffå rinnå int bäcken dä den rann fårrut,
vaffå e allt båått, vaffö ta sajor slut?"
Då kännå ja mej så fåånnelit gla-
få ja tänkå som så, kanhända de ska fåstå
de int vi ha fåstått-
att foånti me framti fårrén gå gott.
17 juli 1951
Ur Minnesväv av restgarn av Annie Jonsson, Ölands Lindby
Dikter från Öland
Båtmansstugan på alvaret
Minns du den lilla stugan där på alvarshällen
med taket mossgrönt och med väggen murgrönsbeklädd?
Minns du när solens strålar i den sena kvällen
gav illusionen av baldersbrå uti sin gröna bädd?
Den baldersbrån har brutits utav människohänder.
Aldrig mer den vilar här i grönskans famn.
Där hemma blivit tomt, ty blicken alltid återvänder
dit stugan stått- en liten stuga utan namn.
I minnet vill vi rensa upp den fallna
och återge åt denna färg och ljus.
I solens strålar kan ej gråa stenar kallna,
och människohänder kan ej dämpa alvarsvindars sus.
Nu står stugan där och åter liksom fordom
vi böjer oss för dörrens låga post.
Vi har lyft haspen av som i vår barndom
och hört hur sekelgamla gångjärn gnissla utav rost.
I öppna spisen synes kolen ännu glöda.
De sprider sagans skimmer här i varje vrå.
På fönsterbrädan lyser Flititg Lisas blommor röda.
Brevid syns gröna ranikumen stå.
Skrinet med symbolerna av kärlek, hopp och tro
står på samma sida utav väggen än.
Under dem har skurits in ett K, ett L, ett O.
Här är fästmansgåvan båtsman gav sin vän.
På bordet ligger psalmbok, av andakt fylls vårt bröst.
Vi knäpper våra händer inför de ord,
som gett generationer före oss sin tröst-
den bok, som sist följt ägaren till moder Jord.
En minnesbild, en saga, som ingen vill förstå
har jag nu plockat fram i ljuset.
En liten båtsmanstuga, varför ska den väl stå?
Det finns ju ingen som vill bo uti det huset.
En baldersbrå har brutits. Av skonlös människohand
har den ryckts upp med rot ur jorden,
men alvarsvindar susa, och stenar kan ibland
förtälja.- Lyss noga så hör du orden.
13 juli 1950
Ur Minnesväv av restgarn av Annie Jonsson, Ölands Lindby.
Vill du äta mat som är tillagad för 7-9 dagar sen?
Vad Kreml har för syften med intåget i Georgien
http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article359425/Vad-Kreml-vill-krossa.html
Visste ni detta om Georgien? Det är hemskt att Ryssland får göra så utan att EU o USA gör något...
Aftonbladets serie om "brotten som skakade Sverige"
Tog en surfingtur till Aftonbladets hemsida o hittade nyhetstorkan framför dem alla, de har rotat fram gamla snaskiga historier i sitt lager. Det var följande:
Clark Olofsson o Janne Olssons rån av Kreditbanken vid Norrmalmstorg i Stockholm i augusti 1973. Detta var dramat som skakade Sverige, något i denna klass trodde man inte skulle kunna ske här uppe i norr. Detta drama har fått ett syndrom uppkallat efter sig, det sk "Stockholmssyndromet" alltså att gisslan fattar sympati för sina fångvaktare.
Tore Hedin, den skånska polismannen som mördade 10 personer. Han är Sveriges värsta massmördare, (före psykopaten Quick) och han ligger bakom de s.k. "Hurvamorden" 1952.
Salaligan var ett gäng rånmördare som härjade i mellansverige under första hälften av 1930-talet, sammanlagt tog de död på 5 personer. Huvudman för ligan var en Sigvard Nilsson, senare kallad Thurneman (anagram för Manhunter:-) . Han hamnade senare på mentalsjukhuset Säter efter avslutad rättegång, ansågs vara så pass snurrig i skallen så han förpassades dit.
Maskeradligan var ett gäng officerare inom Försvaret som roade sig med att begå rån utklädda till diverse personer, därav namnet på ligan. Detta pågick i slutet av 1980-talet.
Olle Möller var en svensk mästare i terränglöpning som dömdes 1940 för mord på en tioårig flicka. Han dömdes mot sitt nekande, och blev även åtalad 1959 för ytterligare ett mord.
Malexandermorden är fortfarande en mycket omtalad händelse i Sverige. Det var den händelse om skakade om dagens poliser, inte ens de gick säkra, trots att de är beväpnade. Två polismän sköts efter en polisjakt genom de östgötska skogarna, skotten pekar på ren avrättning, annars får man inte nackskott....Samtliga tre gärningsmän, Axelsson, Olsson och Arklöv, sitter på livstid för detta. De har alla tre en lång kriminell bana bakom sig, bl.a. så lade de grunden till den nynazistiska organisationen NRA-nationella revolutionära armén.
Andra händelser värda att ta upp i svensk kriminalhistoria är kanske följande:
"Bildsköne Bengtsson" och hans kumpan "Tatuerade Johansson" var Smålands svar på Robin Hood o co. De sprängde kassaskåp under en landsomfattande "turné" i början av 1930-talet och gömde sig i en koja i skogarna kring Göinge, norra Skåne, innan polisen hittade kojan o lyckades gripa dem efter en jakt som varade enda bort till Göteborg.
Filip Nordlund var en riktigt obehaglig typ, han dödade 5 personer och skadesköt ytterligare 8 vid det sk "massmordet på Mälaren" i maj år 1900. Detta ägde rum ombord på mälarångaren "Prins Carl" . Nordlund hade planerat att mörda samtliga passagerare o ta deras pengar, men blev gripen efter en flykt via en livbåt och tåg. Han halshöggs i Västerås senare samma år.
I Yngsjö, Skåne, är 1889 ett känt årtal, då ägde de sk "Yngsjömorden" rum. Den nyblivna bruden ströps av sin brudgum, detta på order av brudgummens mor, som i sin tur styrdes av svartsjuka gentemot sin son. Modern och sonen hade haft en sexuell relation sedan sonen var 13-14 år, och modern gillade inte att en annan kvinna kom och tog hennes plats. Både mor och son häktades och dömdes till döden, men sonens dom överklagades och han fick istället livstids fängelse på Långhomen i Stockholm. Han blev benådad och utsläppt 1913, men levde bara tom 1918. Modern var den sista kvinnan som avrättades i Sverige, detta skedde på fängelsegården i Kristianstad 1890, till allmän beskådan om du hade löst inträdesbiljett.
Kyrkoherde Anders Lindbäck i Årjäng var inte någon gudsman direkt. Han förgiftade sina offer med arsenik i nattvardsvinet! I april 1865 ställdes prästen inför rätta efter att den gemensamma nämnaren för tre misstänkta mord avslöjats, de hade alla fått den sista smörjelsen av bygdens präst. Fler i bygden anmälde svåra magplågor o kräkningar efter att denna härva uppdagats, och slutligen dömdes han til döden. Men prästen hann ta livet av sig för egen hand innan staten hann göra det...
Ja det finns galna jeppar även i Sveriges historia, vi har en del ljusskygga affärer vi också....
Romani-Svenska
Många är de slangord i svenska språket som kommer från romani (zigenarnas språk) från början. Här kommer en kort lektion:
Ball =Tuff
Bang= Dum, korkad, feg
Bast= År
Bira= Öl
Blatte= Invandrare
Ding i huvet= Dum i huvudet
Gola=skvallra
Gullig= Söt, snäll
Gängad=gift
Haja= förstå
Hispan=mentalsjukhus, ungdomsvårdsanstalt
Jycke=hund
Kalsingar=kalsonger
Kinesa= sova över hos någon
Kirra=klara av, fixa
Lattjo=kul, trevligt
Lax=tusenkronorsedel
Mack= bensinstation
Macka=smörgås
Mucka= rycka ut i exempelvis militärtjänst
Muddra=råna, bestjäla
Nasare=kringvandrande försäljare
Nobba=neka
Paj=jacka (skinnpaj) sönder (något har pajat)
Palla=knycka, sno (palla äpplen)
Pava=flaska, butelj (vinpava)
Spira=ben
Pröjsa=betala
Pucko=idiot
Puffra=pistol
Pjuck=skor
Rappa=tala, snacka
Svenne=vanlig svensk
Tjalla=skvallra
Tjej=flicka
Tuttar=kvinnobröst
Vischan=landsbygden
Där fick ni en kort lektion, visst är det en del!
Ögonen är själens spegel
Under denna sommar och föregående så har jag arbetat med psykiskt sjuka människor, de människor som oftast sitter längst ner i samhället. De har ofta blivit sjuka tidigt i livet, och har därmed inte hunnit arbeta ihop någon vidare pension, de lever på gränsen till vad som kan anses vara människovärdigt. Att arbeta med dessa människor är tålamodsprövande, det kan vara påfrestande att behandla vuxna människor som treåringar om de inte har förstånd till mer.
Många av dessa människor åker in och ut från psykiatrin, har varit på helvetets brant många gånger, nära att tippa över till rena galenskapen.
En kollega sa till mig för några veckor se, "se dem i ögonen, de är helt tomma! Helt ihåliga! Deras själar är döda för länge sen, det är bara ett skal som fortfarande lever, i väntan på döden"....jag rös när hon sa så, men hon har rätt....ihåligare ögon får man leta efter...
Brister i lärares kunskap om förintelsen
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1310088&BroadcastDate=&IsBlock=0
Om så är fallet så blir jag rädd.....
Katt med fyra öron...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3137308.ab
Än är inte undrens tid förbi....:-)
Sista dagen på jobbet
Jobbar sista dagen på jobbet idag! SKÖNT! Två veckor ledigt innan skolstart 1 september. Ska iväg till syrran i Malmö nästa vecka, sen vet jag inte, kanske att jag tar en tur till Öland några dagar, o nöter på sofflocket!
Ska läsa böcker, inte göra någonting, räkna moln som seglar förbi på himlen.....andas....innan sommaren går över i höst, luften blir kallare o klarare...
Plocka saltstänkta björnbär nere vid Ventlinge, känna doften av nybakt björnbärspaj...se dammet över åkern när tröskan tuggar sig genom vetet, känna värmen av Titti när hon ligger på min mage med framtassarna mot min haka, möta hennes skarpa blick när hon granskar mitt ansikte...
Njuta...
Kolla den här länken!
http://link.brightcove.com/services/player/bcpid988092926?bctid=1581571593
Gör detta testet med någon som står dig nära, partner, vän eller annan. Så kan du se hur det är ställt med relationen! :-) Lycka till!
Vem förlorar?
Du var inte ett skit bättre än de andra, men icke att jag bär din skit. Den får du bära själv! Eller skaffa en terapeut som får betalt för att ta emot din skit! Sådana som du ska jag ha på min arbetstid, inte i mitt privatliv! Jag kan inte hela dig på det sättet, det måste du själv göra, och det tar tid! Tro mig, jag vet....efter åtta jävla år av smärta så vet jag.
Men jag vet vem jag är till skillnad från dig, o mitt yrkesval är inte fel. Jag måste bara lära mig att skilja på äpplen och päron som det så fint heter.
Jag vågar möta mina demoner, tänka de där svarta tankarna rakt ut, tills de tar slut. O jag har återvänt...kanske en aning bittrare, en aning hårdare, en aning mer livsvisdom....men vid liv!
Någon kan dra till en SYNNERLIGEN varm plats
Fan i helvete vad det svider!
Varför hörde du av dig till mig igen? Bara för din egen skull, inte min eller vår gemensamma.
För mina känslor kan du inte ha feltolkat, och det vet jag att du vet.
Men dina kunde jag uppenbarligen misstolka....
Varför var du tvungen att riva upp allt igen?
Göra precis som honom?
Vilja ha mig som en skittunna att göra av ditt bagage i?
Du sa, "jag ville träffa dig igen, för jag har aldrig träffat någon som du
varken innan eller efter, någon som lyssnar som du, någon som kan
förlåta o trösta allt som jag går o grubblar på"
SKAFFA EN TERAPEUT DÅ! Det är bara att ringa o boka tid på
vårdcentralen! Jag är inte din jävla slasktratt!
Jag är inte din ömma moder, du kan inte krypa upp i min famn
o söka trygghet på det sättet! Då kan du fan dra hem till din egen morsa!
Du visste vad jag var ute efter, o du lät mig tro att det var det jag fick.
Men tack för att du var rak nog att säga som det var tidigt, innan det hann gå för långt.
Du berättade om tjejen du träffat för ett tag sen, som du datear, som du är kär i.
Men samtidigt hör du av dig till mig, säger att du vill träffa mig, som VÄN. För du vågar inte berätta för henne
vem du egentligen är. Henne vågar du inte hoppa i säng med utan krusiduller. Vad fan tror du om mig?
Att jag kan vara ditt sk KK?
Du beter dig precis om han! Han som jag nu lagat! Som är redo att flyga igen!
Du beter dig som min morfar som berättade allt skit han gjort när jag bara var ett barn
han krossade min barndom i ett slag. Fick mig att hastigt vakna upp, som när man
drar upp en rullgardin med en hård smäll ungefär.
Du är som min pappa som berättar om hur illa ställt det är i relationen till min mor,
detta till sin dotter som egentligen inte vill veta.
Varför? Har jag den effekten på folk?
Står det i min panna "kom o släng, GRATIS! Jag kan ta allt!"?
Är jag folks allmänna skittunna?
Jag utbildar mig visserligen till socionom, men mina klienter kan
jag har på mitt kontor. Jag vill inte ha dem hemma!
Bara så du vet så kan du inte både ha kakan o äta den!
Jag tänker inte vara din "vän" som vet det du inte har modet att berätta
för din eventuella flickvän!
Vad får jag ut av en sådan relation? INTE ETT JÄVLA SKIT!
Jag får bara ont o ångest.
O blir återigen mellanhanden, den som får se, men inte röra....
Är helvetet tillbaka på Kaukasus?
Nu heter platserna Georgien o huvudstaden Tbilisi, utbrytarprovinserna Abchazien och Sydossetien med huvudstaden Tschinvali. Vem minns så krångliga namn på orter? Vem orkar bry sig? Små länder i storlek av Dalsland o Skåne....
Kan påverka amerikanska presidentvalet i höst....Georgien vill gå med i NATO, o nu har Busch höjt rösten mot Rysslands parhästar Medvedev o Putin.
MÄNSKLIGT LIDANDE
Någon har kommit tillbaka
Försöker säga till mig själv att spela cool, inte trilla dit igen
men fan heller att det går!
Han har mig igen, som i en lite ask, o det känns härligt
samtidigt som det känns obehagligt.
Blev ledsen sist, kommer jag att bli det igen?
Är det HAN? eller är det en nitlott?
Men varför fånar jag mig så då? Han fick mig förra gången
o det är ett år sedan, nu har jag väntat ut honom, o han är tillbaka
nästan ett år senare.
Ingen har under mellantiden nått upp till ribban, har liksom passat.
Men sen dyker han upp, o det räcker med en blick
en kram, hans armar runt min midja,
hans andetag i mitt öra
hans kyssar
HELL NO jag är är kär...
Det regnar
Äntligen kan jag andas, luften blir mer syrerik.
Igår var jag hos en vän, som för bara några veckor sen blev fru.
Såg bilder som utstrålade kärlek, omsorg o djup vänskap.
De är så söta ihop, vilken trygghet att ha en sån livskamrat
som man kan lita på, växa med, skratta med, bråka med
o älska i alla dess bemärkelser...
Kärleken, den kan se olika ut.
Men var är den i mitt liv?
Överallt, om jag bara anstränger mig att titta
att se det jag har.
Nu är jag bara avundssjuk,
och känner mig ensam,
MEN JAG VILL OCKSÅ HA!
Barns små visdomsord
-Pontus, 5 år. Ur "Barnen" på SR P1
