oktoberflickan

"I might not agree with what you have to say,
but I will defend to the death your right to say it"
-Voltaire

"Det krävs ett helt nytt sätt
att tänka för att
lösa de problem som vi
skapat med det gamla sättet
att tänka"
-Albert Einstein

"Den som förlorar pengar förlorar mycket
Den som förlorar en vän förlorar ännu mer
Men den som förlorar tron förlorar allt"

"Det finns många stigar till bergets topp,
men utsikten är alltid densamma"
-Kinesiskt ordspråk

Igår kväll var en angenäm afton, den spenderades tillsammans med gamla kamrater. Tänk att vi fyra har känt varandra så länge som snart 20 år. I år så fyller samtliga 25 år, o våra livsöden är olika, men med gemensamma nämnare. Två är förskolelärare, en är bibliotikarie, o jag är inte ens färdig! Alla rör vi oss i ungefär samma kretsar, o är kvar i barndomens landskap, men de vi en gång var bär vi nu endast med oss som minnen. För tolv år sedan började vi högstadiet, fick då bege oss ett längre steg från barndomens trygga kvarter. Många är de mil som vi spenderat tillsammans på bussen på väg till o från det högstadie vi gick på. Många är de tonårsproblem som vi delat. För nio år sedan gjorde vi alla Tjeckiens huvudstad Prag osäker på vår klassresa dit. 

Igår möttes vi för en kväll tillsammans med ca 4000-5000 andra kalmariter på Skällby Gård. Vädret var underbart, likaså musiken. Markus Krunegård, Miss Li o Lasse Winnerbäck var de bästa. Många timmar man kunde sitta o lyssna o bara insupa atmosfären. 

Miss Lis härliga energiflöde, som verkade vara oändligt. Hon o hennes band öste på i trallvänliga låtar, o hela hennes utstrålning retades med våra sinnen. I en käck knäkort rödrutig klänning, med vit krage, o lockigt hår påminde hon om den blunddocka jag hade när jag var liten.

Markus Krunegård sjöng om känslor som man inte alltid vågar beträda med varken tysta eller öppna ord. Ångest över att bli vuxen, ångets över livet....han hade fingret på det mesta. O med hans ord i bakhuvudet så kom vår egen ångest krypande när vi senare på kvällen släntrade förbi "Vallen", ett av stadens uteställen. Det var visserligen fredagskväll o med den lägre åldersgränser på många uteställen, men det hjälpte inte som tröst. Vi kände oss plötsligt gamla, o C fick oss att skratta när hon sa "oj vad många man har hånglat med där inne i mörkret", men då kom också nästa replik, "oj vad länge sen det var".....vilket fick oss att rask marschera därifrån o uppsöka "kååvgubben på Laamtååjet".

På vägen hem diskuterade jag o L om vi rent av var för gamla för vissa ställen o för unga för andra. På Vallen så fanns kanske risken att småglinen skulle flabba åt oss gamlingar o undra vad vi gjorde där. Men på Harrys var man hett villebråd för frånskilda män i 35-årsåldern som blivit utsparkade av sina fruar/sambor.

När vi väl nådde C:s bil (hon var nykter o körde oss andra hem) så kom ett gäng unga grabbar strosande mot oss. De kunde inte ha varit på väg någon annan stans eftersom att vi var de enda som kom på den stora parkeringen. Jag skrattade o sa till L, "stackars satar, de kommer vända på klacken när de ser hur gamla vi är" Men icke, de var bra tankade o kaxiga därefter, men vi dissade dem hårt, o C drog på gasen i sin Audi, så vi slirade därifrån med 90-talsmusiken dunkande över gatan.

Så var denna ljuva sommarnatt till enda....

Solen över taknocken sjunker. Dess sista strålar håller ännu kvar ljuset.
Gatljusen flimrar till, skuggorna lättar.
Vinden får träd o buskars löv att prassla, den viskar sakta om kommande tider.
Från havet kommer kanadagässen flygande,
deras formationer ser ut som stora V på himlens mörka grund.
Deras trumpetande hörs svagt o vinden schvissar som en lätt sommarbris under deras vingar.
Sakta slår de sig ner i kornstubben,
börjar beta det som finns kvar efter tröskans framfart.
Hararna pilar fram över åkern, in i buskaget.
I den stilla natten hörs rådjuren skälla.
Nattdimmans slöjor höljer dem i dunkel.
Daggen får dofterna att återvända, det luktar friskt 
o fukten får gåshuden att krypa fram
 
På gården hörs sädfläkten brumma svagt,
lugnet, stillheten o natten har sänkt sig.
På kammaren ligger barnen o sover djupt,
deras andertag är lätta, håret är rufsigt
ansiktena märkta av solen o dagens äventyr.
Morgondagen väntar, med nya upptåg.
Ännu är sommaren kvar några veckor.

Radovan Karadic, expresidenten av Bosnienserbierna. En av slaktarna bakom folkmordet i Srebrenica i juli 1995. Han greps i början av veckan i en förort till Belgrad, bara några veckor efter att den västvänlga regeringen tillträtt makten. Jag sätter stora pengar på att den nya regeringen även kommer jobba hårt på att plocka fram den andra mannen bakom ovan nämnda folkmord, Ratko Mladic. 

Det ligger många hundar begravna i denna politiska soppa. Troligtvis har regeringen i Belgrad med förre premiärministern Vojislav Kostunica hållit Karadic bakom ryggen, de har vetat var han gömt sig hela tiden, men inte velat röja honom, för han räknas av många nationalister i Serbien som en folkhjälte.

Med ny premiärminister o regering så kanske drömmen om att bli EU-land har kommit närmare Serbien, men ännu är det en lång bit av resan kvar. Korruption, hög arbetslöshet o förtryck är fortfarande vardagsmat nere på Balkan, dock inte i samma utsträckning som för snart 15 år sedan.

Vi som har besökt forna Jugoslavien har kanske en svag aning om vad som pågick och fortfarande pågår därnere, för många adra framstår denna konflikt som en gåta. Likt Israel-Palestina- konflikten så tycks en lösning vara låg borta....men lösningar på omöjliga konflikter har lösts förr, vem trodde att Frankrike, Tyskland, Storbritannien o USA skulle vara vänner efter de två världskrig som utkämpats? Hundraåriga krig har utkämpats förr i tiden, men till vilket pris? Inte var det de rika som drabbades, utan de som redan var utsatta....

Har nu åkt hem till Öland för ett par dagar i lugn o ro. Men icke, under dagen så stormade min kära kusin J in med sina två äldsta, femåriga Dinah o treåriga Wilmer. Hans fru K var kvar hemma i Göteborg med minstingen Matilda. Söta ungar med benen fulla av spring, o frågvisa som attan :-)

De är hemma på gården o känner på koskiten i en vecka, o överallt är de med, Dinah o Wilmer. Allt ska det frågas om o allt ska kännas på, i en salig röra, o SNABBT ska det gå. Ingen tid att vila på hanen, utan iväg omedelbart. Var o letade fram en sk "Bobbybil" till Wilmer, o gjorde misstaget att ta med Dinah. Hon uppmärksammade givetvis alla backarna med lego, o då kunde jag ju inte neka, så allt åkte fram. Jösses vad leksaker vi hade när vi var små, men det tyckte man ju knappast då, då ville man ju alltid ha mer!

Skulle med Dinah o bada igår, den raringen. Hon propsde på att jag skulle med o ingen annan. Hon fick sitta i sin barnstol i bilen o var så stålt att det bara var hon o jag. Barn är så ärliga (hoppas jag:-) "du är snäll du Frida, hjälper mig o väntar" Hon tittade på mig med sina stora blå ögon o jag smalt direkt, vem kan motstå? Badet var en spännande upplevelse, att se det med ett barns ögon. Har man bara tålamod så kan de bjuda med en på mycket, Dinahs fantasi såg mycket mer än mina ögon :-)

O hennes lillebror med det lockiga ljusa håret o de mörkbruna ögonen, han kommer att bli en riktig casanova när han blir stor, så söt! Han är lite blyg, men väntar man bara så kommer han o kryper upp i knät.

Så har man då varit lektant denna vecka, o snart ska jag tillbaka till staden, lagom till värmen kommer. Havsbrisen smeker det karga ölandet, o tack för det, annars hade värmen varit olidlig. Gässen kommer om kvällarna o slår sig ner på åkern vid huset, där de betar i kornstubben. Deras trumpetande hörs lång väg, o deras fågelstreck går som stora V över himlen.

Sensommaren är här, o den bitterljuva känslan börjar närma sig, men ännu är några veckor kvar av sommaren.

Idag, den 18 juli, för exakt 90 år sedan, föddes en av världens mest hyllade frihetskämpar, i Östra Kapprovinsen. Han döps till Rolihahla, som betyder "bråkstake". Namnet Nelson får han av sin lärare när han börjar i skolan. Mannen är förstås Nelson Mandela.

Idag är mannen en global ikon för rättvisa o mänsklig godhet, men priset han har fått betala för att få denna status är högt. Många är de år som han tillbringade på Robben Island i isoleringscell, detta efter att ha dömts för sabotage och konspiration mot den sydafrikanska staten, som under denna tid styrdes av Apartheid-partiet.

1994 hölls de första demokratiska valen i Sydafrika o ANC med Mandela i spetsen vann en jordskredsseger. Från att ha varit en fånge, bespottad o hånad, till att bli president över en av världens yngsta demokratiska länder, en hjälte av rang.

Idag styr hans efterträdare Thabo Mbeki Sydafrika, ekonomin har stärkts och en hel del förbättringar har genomförts. Men fattigdom, sociala och ekonomiska klyftor, men främst AIDS är de största hoten mot Sydafrikas demokrati

I februari var det dags för hedersrelaterat våld att komma upp på tapeten igen, efter att ha legat i dvala ett tag....

Då ägde ett uppmärksammat hedersmord rum i Malmö då en 16-årig flicka ramlade ner från en balkong på fjärde våningen och dog. Diskussionen om hedersrealterat våld vaknade till liv igen i och med detta. Flickans  äldre bror och styvfar anhölls under efterföljande vecka på sannolika skäl misstänkta för mord, alternativt dråp. De misstänks ha knuffat ner flickan från balkongen, hon dog omedelbart av fallet.

I samma veva  framkom det även  kritik mot "Rädda Barnen" och "BarnOmbudsmannen" för att de tiger om hedersrelaterat våld. Rädda Barnen bl.a. för att ha cencurerat en forskningsrapport om hedersrelaterat våld i mellanöstern. "De har strukit allt som förklarar hederstänkande och hedersvåld", sade Pernilla Ouis (forskaren) till Sydsvenskan den 15 januari. Rädda Barnens ordförande Marianne Nivert svarade att det vore diskriminerande att koppla hedersrelaterat våld till vissa religioner, kulturer eller folkgrupper.

BO fick kritik för att man blundar och inte inser att detta våld är tusentals barns vardag i Sverige. Läs mer om detta på följande länk: http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article299998.ece

Det har nu gått 6 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin far i Uppsala, detta för att hon inte höll tyst om problemet, hon hade blivit en skam för familjen eftersom att hon valde en annan väg än den som var utstakad av hennes familj. Många är de kvinnor som får sätta livet till p.g. av heder.....länge sopades detta problem under mattan, det krävdes ett uppmärksammat mord för att problemet skulle uppmärksammas.

Exempel på offer som uppmärksammats efter sin död:
Rukshana Naz i Storbritannien. Hon väntade barn med sin ungdomskärlek och vägrade göra abort, vägrade att gifta sig med den äldre man föräldrarna sett ut åt henne. Under en familjemiddag ströps Rukshana Naz med ett hopprep av sin bror medan hennes mamma höll fast henne. Det inträffade i Nottingham 1998.

I Turkiet hette hon Semse Allak. Hon hade blivit gravid utan att vara gift och stenades av sin familj när hon försökte fly. Semse Allak lämnades att dö, men några kvinnor i byn förde henne till ett sjukhus. Där låg hon i koma i sju månader innan hon avled. Ingen i hennes familj besökte henne. Det inträffade 2002 och utlöste en omfattande debatt i Turkiet.

Min fråga blir då:
 Vad kan vi göra för att hjälpa alla de kvinnor som mördas av någon närstående p.g. av heder, oavsett vilken kultur eller etnisk grupp de kommer från? För svenska kvinnor mördas av sina svenska män lika mycket p.g. av heder som flickor/kvinnor med annat etniskt ursprung. Hedersrelaterat våld finns överallt, i alla kulturer, i alla tider....de kvinnofridslagar Briger Jarl instiftade på 1200-talet i Sverige hade ingenting med sexualbrott att göra, det handlade om egendomsbrott mot herren i huset, ägaren av gården....det var inte det att du förgrep dig på en annan människa, du förgrep dig på en mans ägodel....

Brott mot kvinnofrid, hedersrelaterat våld, det är nästan samma sak i mina ögon...se filmen "När mörkret faller" från 2006 med bl.a. Lia Boysen så har du fyra olika bilder på hur detta brott kan te sig!

Efter en ganska idiotisk grej i måndags på jobbet, då jag gjorde en fullständigt knäpp grej, som bara lyste "diskbråck" lång väg, så fick jag ta en tur till vilohemmet i södra delarna av staden. Ortopedläkaren skakade på huvudet, o tittade på mig, "ja jag vet," försökte jag försvara mig med, "jag vet att jag inte skulle ha gjort det där lyftet. Men dum som man är...." "Ja du, du borde ju veta vid detta laget," svarade ortopeden, "du har ju varit här några turer innan, senast i januari."

Men man lär sig väl aldrig, för det sk lutherska arvet gör att man vill göra bästa möjliga ifrån sig, även om det kostar på. O så blev det som det blev. Duktiga o flitiga jag skulle minsann inte be om hjälp, nej detta fixar jag själv. Har jag fått hjärnsläpp eller? Glömt hur förbannat ont diskbråck gör? så ont så att man bara skriker rakt ut! Nu ligger jag hemma på soffan o roar mig med min nya blogg, o söker sympati hos eventuella läsare..."semester" tom 31 juli fick jag. Undra sa flundra vad jag ska hitta på alla dessa dagar?

Nu har jag en ordentlig morgoncocktail med piller, är nu uppe i 8 stycken. Men det finns de som har det värre, min avlidna farmor hade 12 på morgonen Men man får väl linka fram med kryckor, toaförhöjning har jag sedan innan. Man kan tro att det är en gammal människa som bor i min lägenhet om man inte vet bättre..:-) Men det finns grader på helvetet, italienaren Dante Aligihieri skrev ju om helvetets nio kretsar i sin "Comedia" eller vad den nu heter, o ja, man får väl trösta sig med att det finns de som har det värre.

Imorgon ska jag på M o F:s bröllop i Ljungby kyrka, med efterföljande fest på Skälby Loge. Det ska bli kul, synd bara att man är lite handikappad