oktoberflickan

Jag klarade min examen tillsammans med vännen M. Vi skrev som tokar, o efter all möda så tog vi oss igenom allt! Kort efter examen fick jag ett vikariat som socialsekreterare i Västervik. När jag fick beskedet så var jag lycklig och studsade fram! Jag tog chansen och hoppade på tåget, och som det körde på! Lägenhet kom snabbt efter, en mysig liten vrå i ett gammalt gårdshus, med utsikt över Gamleby-viken.

Samtidigt växte sig kärleken till A starkare, och tillsammans med honom upptäckte jag nya saker i mitt liv. Nya vänner kom in i mitt liv, vänner som kommer att stanna där. Men samtidigt växte längtan efter honom, och efter tryggheten hos vännerna hemma. Det slutade med dåligt mående, samtidgt som mitt arbete växte mig över huvudet....orimliga krav ökade på frustrationen över att inte räcka till. Samtidigt växte känslan i mig av att något var fel, fruktansvärt fel. Jag ställde mig frågan "är det så här jag vill leva mitt liv?"

Jag kraschlandade, som jag tyvärr gjort några gånger innan. Men jag förmodar att jag var tvungen att bottna för att kunna ta mig upp till ytan igen. Och efter tårar, ångest och panik vände det.