Nu har jag hittat honom....
Det har ju som sagt hänt en del sen jag skrev här sist i december 2008. Störst av allt var nog att jag har lärt känna och älska en mycket speciell person. Ni som känner mig vet säkert vem det är som skickade de fina dikterna till mig, de som finns i inläggen "en gåva från någon jag tycker mycket om" och "ensam på livets stig"....mitt hjärta har en särskild plats för just honom....det finns nog många olika sätt att beskriva kärleken till honom, en del skulle nog beskriva den med följande bild: 
Andra med följande bild: 
Lika leka bäst.....;-)
Men som jag älskar den token! O snart fyller han 25 år! O vi har varit tillsammans i lite mer än ett år! Så roligt vi har haft! Men det har varit motgångar också, som vi faktiskt tagit oss igenom, trots en del tvivel ibland. Hans föräldrar hukar sig bakom vardagsrumsoffan när jag ryter åt honom för hans galenskaper! O när han ryter åt mig kommer jag krypande med svansen mellan benen och ber om förlåtelse, känslan av att han är arg på mig får mig att må illa, det ger mig nästan panikångest....och känslan av att han är ledsen väcker något hos mig som jag inte riktigt kan förklara....det är som att leva i symbios, att ha en tvillingsjäl, mår han dåligt så smittar det av sig och vice versa. Han gör mig svag samtidigt som han gör mig stark. Det kan räcka med en blick från honom så vill jag bara lägga mig ner och gråta, är blicken annorlunda känns det som om jag kan erövra hela världen tillsammans med honom!
Att man kan älska en annan människa så mycket visste jag sedan innan, det räckte att se min farmor och farfar tillsammans för att förstå den saken. Men att jag skulle få äran att träffa en tvillingsjäl trodde jag inte....
Han dök upp där i novembermökret, och han fortsätter att lysa upp mitt liv!
